|
Lorenzo Agnani |
Recension i
kulturmagasinet Alvar Edin, Köpingebro, är mycket uppskattad som sång- och talpedagog. Själv ville han från början bli ”en så bra kyrkosångare som möjligt” som han uttryckt det. Men lusten att undervisa blev med åren allt starkare – med de egna erfarenheterna som bakgrund, kan man tänka. Det är inte oviktigt. Och talpedagog? Då måste naturligtvis det talade, dvs texten lyftas fram. Det är precis det som Alvar Edin menar: ”i visor är alltid texten, som jag ser det, betydelsefull. Viktigare än både melodi, notvärden och tonhöjd”.
Citaten har hämtats från den lilla fliken som ligger i hans nya CD med ingen annan titel än ”Alvar Edin”, så bra som något annat.
Det är ovanligt att höra en mogen, äldre röst sjungande visor. Jag kan inte minnas att jag hört det i radio på mycket lång tid. Jag saknar t ex en vissångare som Torgny Björk eller en som Staffan Percy. Den mogna rösten kan på ett helt annat sätt lyfta fram en text, ge den mening och djup.
Alvar Edins ålder märks i hans röst. Det är en klassisk sångröst med förmåga till nyansering och disposition. Och själv tycker jag om denna åldersidentifiering. Det blir ju med åren en smula svaj i registren – men ökar inte det charmen i det sjungna?
Till Jag undrar om Jesus hade en hund har musiken satts av sångaren själv och han läste upp den underfundiga texten för mig i telefon. Författaren är okänd, men det är sällan man möter texter som här vilka i sin naivitet fångar in känslor som är oväntade.
Drömmens skepp av Bo setterlind är välkänd, men jag tror aldrig jag har hört den långsammare. Dock, texten lyfts fram. Och Mikael Wiehes Ska nya röster sjunga rymmer en av kompositörens bättre texter.
Som helhet lyssnansvärt. Till det bidrar ackompanjatören Lorenzo Agnanis fina pianospel. |
Alvar Edin |
