Mina sångstudier började på allvar hos Ludvig Siedberg, domkyrkoorganist och sångpedagog i Visby 1959-1960. Han var en mycket inspirerande lärare som fick mig att tro på en professionell karriär som sångare. Hans sångövningar, som skrevs ned vid varje lektion, används fortfarande i min undervisning tack vare bokförlaget Natur och Kultur som gav ut hans övningar 1970 i en bok ”Tonbildning. En väg till sångtonens fulländning.”

1960 kom jag till Stockolm och fortsatte mina studier hos Sarah Lind, sångpedagog. Hon inspirerade till att arbeta mycket intensivt med röststyrka. Stämbanden eller stämläpparna, som röstorganets tongivande muskulatur snarare borde kallas, kan på samma sätt som alla andra muskler tränas till större smidighet och styrka. Hon lyckades däremot inte klara av att visa på hur registerskarven mellan bröst- och huvudregister skulle fungera. Alltså hade jag efter 5 års studier en mycket stark röst med begränsat sångbart röstomfång. (En mansröst har naturligt minst 2 oktavers omfång utan problem om man bara vet hur spänningen i stämbanden förändras med tonhöjd.)

Alltså bad jag 1964 att få provsjunga hos Ragnar Hultén, professor i solosång vid Musikaliska Akademin. Han tog sig an mig och gav mig ovärderlig hjälp fram till 1969. Den teknik han representerade är den jag använder i min sångundervisning. Hans elever har bevisligen bevarat sin sångröst och kunnat fortsätta med sina sångkarriärer i mycket hög ålder. Han upptäckte också min lust att undervisa och jag fick under hans ledning börja med elever.

Med 8 års solosångstudier  som grund blev jag 1967 antagen som elev på Talpedagogutbildning anordnad av Kursverksamheten vid Stockholms Universitet. Huvudlärare var Marianne Mörner, hovsångerska, sång- och talpedagog. Andra lärare var bl a Gundel Rende , talpedagog och ansvarig för talarträning, Ruth Öslöf, talpedagog,  Margita Liljefors, talpedagog vid Uppsala Universitet, Inga-Lisa Tammelin, avslappnings och avspänningsterapeut och dr Rolf Leandersson, foniater och överläkare vid Karolinska sjukhusets foniatriska klinik som föreläste om röstorganets sjukdomar.

1969 examinerades jag och mina kurskamrater och tilldelades ett diplom undertecknat av förutom Marianne Mörner representanter för Stockholms Universitet, Skolöverstyrelsen och Svenska Sång- och Talpedagogförbundet.

Med ett intyg av professor Hultén och talpedagogutbildningen blev jag samma år invald i Svenska Sång- och Talpedagogförbundet, SSTPF, som sång- och talpedagog med rätt att undervisa i talarträning, och har varit medlem sedan dess.